Arbetsrelaterade kulturskillnader är större inom ett land än mellan länder

Hur ofta har vi inte hört det sägas bland de som arbetar med mångfaldsfrågor att kulturskillnader som har med etnisk tillhörighet är ett problem som måste hanteras. Den som inte anser att kulturkrockar som har med etnisk tillhörighet är ett problem kan stöta på patrull. Inte alltför sällan ges då uttryck för negativa föreställningar om muslimer. Vad kulturkrockarnas förespråkare ger uttryck för är en rädsla för andra kulturer. Den här inställningen kan vara kontraproduktiv för de som vill bana väg för mångfald inom en organisation.

Forskning som redovisas i en artikel från Harvard Business Review beskriver hur människor överskattar mängden konflikter som faktiskt existerar i heterogena grupper (se länk). Denna typ av omedvetna fördomar kan ha en betydande inverkan, inte bara vid rekrytering utan också på det sätt på vilket ledare skapar arbetsgrupper och uppmuntrar samarbete. Utan att inse det kan rädsla för spänningar och svårigheter leda till bildande av homogena grupper och att personer som avviker från normen sållas bort vid urvalet till tjänster.


Problemen med arbetsrelaterade kulturskillnader som beror på utländsk bakgrund är inte så vanliga som folk vill göra gällande. En färsk metastudie visar att de har fel som tror att kulturskillnaderna mellan folk från olika länder är särskilt stora. Tre nordamerikanska forskare redogör i en artikel i Management Review för vad den samlade forskning har att säga om arbetsrelaterade kulturskillnader. De har gått igenom 558 studier som omfattar från 32 länder. Denna stora mängd av data förväntades bekräfta människors traditionella föreställningar om stora kulturskillnader mellan länderna. Men deras genom gång av alla dessa studier visade tvärtom att över 80 % av skillnaderna i arbetsrelaterade värden kunde hänföras till olikheter mellan människor inom respektive land och endast 20 % av skillnaderna mellan länderna. Mellan länderna fanns det ex. större skillnader i kulturella uppfattningar som hade med kön och ålder att göra.

Analysen fokuserade på sådant som medarbetare på arbetsplatser uppfattade var betydelsefullt, såsom exempelvis socio-ekonomisk bakgrund, utbildningsbakgrund:

Individualism kontra kollektivism

Hierarki, status, makt och distans

Riskundvikande och säkerhetsbehov

Rationella hårda aspekter (såsom rikedom, självsäkerhet, konkurrens) kontra sociala och mjuka faktorer (såsom välbefinnande och harmoni i relationer).

Så att tala om en amerikansk, japansk, rysk eller brasiliansk kultur är inte att rekommendera. Det är att begå ett stort misstag, konstaterar forskarna, om vi bemöter människor från andra länder utifrån generella föreställningar om deras lands kultur. Variationerna mellan individer är enorm.[1]

Vad jag ser som viktigare än att tala om kulturella skillnader är att lära våra kollegor att behandla alla, oavsett bakgrund och tillhörighet, med ett öppet sinnelag och med en attityd präglad av nyfikenhet, empati, tolerans och respekt.

 

[1] Taras, V.; Steel, P.; Kirkman B.L. (2016) Does Country Equate with Culture? Beyond Geography in the Search for Cultural Boundaries. Management International Review, Nr 56, s. 455–487.

No Comments

Sorry, the comment form is closed at this time.